Det var beklämmande att höra politikerna i den debatt som tidigare hölls i Folkets hus och som bland annat handlade om utlovade ishallar.
Före valet:
Hall ska byggas, och inte bara en vanlig bandyhall utan en lyxhall som enligt inkomna anbud skulle kosta fyra gånger så mycket som en vanlig hall. Inga problem. Alla lovade utan förbehåll.
Efter valet:
Majoriteten beslutar att ingen hall ska byggas, inte ens en enkel hall. Majoritetens representanter i debatten tävlade om att skrämmas med den ekonomiska utvecklingen i omvärlden med inflation, räntehöjningar, krig med mera. Utöver detta sades de flesta kommunägda byggnader vara sjuka, med ”gigantiskt stora underhålls- och renoveringsbehov” enligt komunalrådet Mark Henriksson.
Låt oss titta närmare på detta:
1: Inflationen är betydligt lägre nu än för ett år sedan då löftet gavs och på väg ytterligare nedåt.
2: Ränteläget är 2,25 procentenheter högre än för ett år sedan. Men en hall är ju lånefinansierad med kanske ett 30-årigt lån. Då är ränteläget ett enskilt år inte avgörande. Vi vet ju ändå inte vad ränteläget blir de kommande 30 åren.
3: Kriget hade redan pågått ett halvår för ett år sedan.
4: Alla dessa sjuka byggnader som man pratar om har väl knappast insjuknat det senaste året efter att löftet gavs. Om det är så illa som det framställs, är det ett stort underbetyg för kommunledningen. Gigantiska underhålls-och renoveringsbehov uppstår inte på ett år om man sköter underhållet.
Min slutsats: Majoriteten avsåg troligen aldrig att bygga en hall. Man vågade bara inte säga nej före valet. Man följde väl bara sina förebilder på riksplanet där man gjort en doktrin av att lova runt före valet och bryta löften efter valet.
Börje Larsson