I MVT och Corren 22/9 2016 kan man läsa en artikel som börjar: ”Allt fler patienter anmäler att de bemötts oproffsigt inom sjukvården i Östergötland”. Vidare: ”Det framkommer i en rapport där patientnämnden i Östergötland sätter strålkastarljuset på klagomål på dåligt bemötande, bristande dialog med patient eller anhörig, bristande delaktighet och otillräcklig information”.
Egen erfarenhet:
Nästan dagligen kan man läsa i dagspressen och se på tv om utredningar som visar att den svenska sjukvården krisar och får klagomål från alla möjliga håll (se ovan).
Men när det blir skarpt läge visar dom – alla från ambulanspersonal, personal på akut/vårdavdelningar/rehab, kort sagt hela vårdkedjan från olyckstillfälle till eftervård - att det finns en professionalitet som inte nog kan värdesättas.
Varför skriver jag detta? För en månad sedan råkade min fru ut för en ”TIA-attack” vid Rådhustorget i Vadstena och efter ”blåljus”-transporter – först till LiM i Motala och sedan till US i Linköping – vill jag uttrycka min beundran för det lugn och den yrkesskicklighet som alla inblandade visade. Även om situationen var stressig var alla som vi kom i kontakt med väldigt lugna, trevliga och positiva. Om dom var stressade så visade dom det inte, allt för att inte oroa patienten.
Ansvariga läkare tog sig tid att ringa upp vår dotter i Malmö för att informera om läget (hon arbetar på SUS i Malmö och kunde ställa de rätta frågorna för att få en klar bild av läget).
Dessutom, alla privatpersoner – många för oss okända – som engagerade sig att på bästa sätt ge – en för dom obekant person – den hjälp som behövdes innan ambulansen anlände.
Detta visar att folk bryr sig – man vill hjälpa till när det är skarpt läge.