När jag läser artikeln i MVT den 22/11 om att ännu en chef säger upp sig, och med omedelbar verkan, undrar jag i mitt stilla sinne vad Vadstena kommun egentligen är för en arbetsplats/arbetsgivare. Tänker på de historier mina vänner som arbetar där berättar för mig, och jag drar mig till minnes en ledare som publicerades i MVT den 24/6. Här är ett utdrag ur den: "Det är inte alltid så lätt att vara chef, men att trycka till personal som vill belysa ett problem är riktigt uselt. Ni borde skämmas". I det fallet gällde det personal inom Region Östergötland som skrivit en insändare om arbetsmiljön och hanteringen av patienter, och att man inte kände tillräckligt stöd från sina chefer. Efter några dagar valde dom dock att dra tillbaka sin insändare då den blivit starkt ifrågasatt av cheferna.
Ledaren belyste också det faktum att hot och trakasserier av medarbetare blivit allt vanligare, främst i mediabranschen. Jag skulle inte gå så långt som att säga att cheferna hotar och trakasserar medarbetarna i Vadstena kommun, däremot är flera av dom helt felplacerade och inga chefsämnen överhuvudtaget. Maktfullkomliga, empatilösa, lynniga, fega eller bara allmänt inkompetenta.
En bekant till mig med gedigen chefsutbildning säger mig gång på gång: "Har du inte personalen med dig har du inga bra förutsättningar". Självklart och mycket lätt att förstå. Tveksamt om cheferna i Vadstena var med på den lektionen under utbildningen (om dom ens har nån). Det tydligaste exemplet på hur en chef INTE ska vara är personalchefen. När man hör folks erfarenheter undrar man varför nån så uppenbart vill trycka ner sin personal. Sen finns det gott om "småpåvar" som styr och ställer på "sina" avdelningar och enheter, som gör allt på sitt sätt och som antingen vägrar inrätta sig efter några rutiner, eller har så inpissade revir att man inte tolererar kritik eller synpunkter från andra. Dom önskar nog dom vore chefer och verkar till och med ibland tro att dom är det, men dom har om möjligt ännu sämre egenskaper och förutsättningar för att kunna bli det. Kanske ingen tillfällighet att dessa oftast ligger bra till hos chefen, eftersom dom ofta har förmågan att prata för sig och ställa sig in, trots att det kan vara lite si och så med både arbetsmoral och arbetsvilja.
Jag vill härmed uppmana alla chefer på äldreboenden, gruppboenden, asylboenden mm att vara rädda om all sin personal, dom är ingen förbrukningsvara. Till all personal som kämpar för rättvisa, ordning och reda, ni som har brukarnas bästa för ögonen, ni som försöker påvisa problem och oegentligheter men som själva blir ifrågasatta och stående med skulden i slutändan - ni är beundransvärda, modiga och fantastiska.
Slutligen till personalchefen (jag vägrar kalla dig Human Resource), hoppas du sover lika illa om nätterna som dom du trycker ner. Empati kan man aldrig lära sig, men ta fram din psykologibok och damma av den, förhoppningsvis kan du ändå lära dig något. För som en klok person en gång lär ha sagt: Rex illitteratus asinus coronatus - en obildad kung är en krönt åsna.