Insändare: Nu får det vara nog!

"Sjukfrånvaron i äldreomsorgen har i flera år legat på en hög nivå, men nu har den stigit ytterligare och enligt uppgifter till kommunstyrelsen ligger den nu på 10 procent", säger Camilla Egberth. Och vet du vad, kommunalråd Camilla Egberth (S)? Det har jag, Gunilla Skill, flera undersköterskor och allmänheten, varnat för under en mycket långt tid. Vi har också förklarat varför. Hur kan du uttala dig som om att du inte kan förstå orsaken till detta? Om ni politiker inte vet varför, då tycker jag att ni kan säga upp er från ert uppdrag med omedelbar verkan. För då är det detsamma som att ni behandlar oss som luft.

Vår arbetsplats i välfärden är en kvinnofälla och det har arbetsgivaren utnyttjat till fullo. Det är synd och skam att vi inte kan kräva skadestånd för förlorad arbetsinkomst samt för sveda och värk av arbetsgivaren. År 2012 hamnade jag i en akut stressreaktion med en sjukskrivning på tre veckor, borde stannat hemma längre men lojal som jag är mot arbetsgivaren mitt i semestertider släpade jag mig dit. Dumt, då arbetsgivaren inte visat sig lojal tillbaka. En bidragande orsak var "Det fantastiska fyra veckors-schemat" som alla har i Motala kommun. Och det är journalfört, svart på vitt. När jag påpekade detta för min dåvarande chef vid hälsosamtalet han var tvungen att ha med mig efter sjukskrivningen svarade han: "Förvänta dig inte att det kommer att bli bättre".

Vi har i åratal ställt upp i vått och torrt för att få er budget att gå ihop, suttit i grupparbeten, spelat spel, räknat röda och gröna ören och gud vet allt! Vi har fått ägna åt oss att lyssna på hur taskig Motala kommuns ekonomi är och att budgeten kommer back även detta år. På grund av oss? Vi kostar för mycket!

Våra egna saker vi skulle behövt ventilera om, eller orsak och verkan över den "besvärliga" situationen har inte funnits tid till. Om vi lyckats klämma in något har svaret blivit: "Vad ni är gnälliga. Det finns flera än ni som har dåliga arbetstider, min man till exempel. Ni kanske har för mycket hemma? Eller gå ner i tid om ni inte orkar!" Eller hur, vem har råd med det? Inte jag i alla fall.

Det går inte att spara pengar i vården. Ska vi bedriva en god vård till våra gamla och hålla personal måste det få kosta pengar. Det går inte att utföra ett bra arbete med mindre personal, mera arbetsuppgifter, högre krav från arbetsgivaren och så vidare och samtidigt ha taskiga arbetsvillkor. Att ha ett schema som bara sträcker sig fyra veckor framåt skapar oro över att inte kunna planera sin fritid. Att arbeta varannan helg och få tider som är satta utifrån arbetsgivarens villkor gör att vi får för lite tid till återhämtning. Så här kan det se ut: måndag 12.00-21.15, arbeta tisdag, onsdag, torsdag 7.00-16.00. Ledig fredag. Börja lördagen med delad tur 7.30-11.00 - 16.30-21.15. Söndagen 7.00-17.00. Ledig måndag (en dag), börja tisdagen 12.00-21.15, onsdagen 7.00-16.00 och på torsdagen en delad tur 7.00-12.00 - 16.30 20.30. Fredagen 7.00-16.00, sen äntligen ledig lördag och söndag som går att till att sova ifatt. Sen köööör vi: måndag 12.00-21.15 ...

När ska vi hämta andan? Och hur ser schemat ut nästa gång?