Svar till Gunnar Johansson.
Det är bra att Gunnar Johansson tagit fram någon historia gällande dåtidens bostadspolitik och miljonprogrammet i synnerhet. Det tråkiga är att han läser denna historia som f-n läser bibeln.
Miljonprogrammet kom till på grund av den extrema bostadsbristen som fanns och då man beslöt att bygga en miljon bostäder mellan 1965 och 1975.
Gunnar Johansson skriver att det var bara allmännyttan som fick bygga. Ingenting kan vara så fel. Av de en miljon bostäder var det cirka 300 000 egna hem och bostadsrätter som också byggdes. När det gäller hyreslägenheter så var det både allmännyttan och privata aktörer som byggde. Att bland annat Lundbergskoncernen och Henry Stål grundade sina förmögenheter genom stort byggande under denna tid är väl känt.
Sedan viftar Gunnar Johansson vidare med sina påhopp genom att påstå att allmännyttan inte la undan till framtida reparationer. Det gjorde man men på 90-talet togs rätten att ha underhållsfonder bort och de sparade medlen överfördes till det egna kapitalet och blev beskattningsbara.
Efter det ondgjorde sig Gunnar Johansson över allmännyttans hyresledande ställning. Fel som vanligt. Allmännyttans hyresledande ställning togs bort för flera år sedan! Hurdant är det då med Gunnar Johanssons befarade ökade segregation? Stefan Petterssons förslag, som nu Alliansen anslutit sig till, är att Platen ska få ett stort kapitaltillskott för att fortsätta att bygga om deras nerslitna 50 år gamla bostäder. Samtidigt som vi får en stark aktör som både kan bygga om och bygga nytt. Att få en bättre bostadsstandard kan knappast öka segregationen. Snarare tvärtom.