Dé é mycké nu! Trump blir president i en stormakt efter en kampanj som slagit rekord i otidigheter och fabricerade fakta. Från Motalas horisont har vi en insändare som definierar svenska folkets rättvisepatos som byggd på dels Jantelagsbegreppet, dels på avundsjukan, kallar lönelyft för ”rövslickarpengar”, menar att vissa lärare har en mindre utvecklad förmåga att inför skolledningen påvisa sina förtjänster och hävdar, att om de framför sina åsikter som kan tolkas som kritik av skolledningen, blir följden att vederbörande, med intill visshet gränsande sannolikhet, inte blir ”förstelärare”.
Och nu kommer nästa. Företrädare för Vänsterpartiet målar upp en dyster bild av vårt samhälle. Företagens jakt på vinster kommer att avgöra om mormor får den vård hon behöver, tydligen kommer även vinstjakten hindra att bra skola för alla barn finns att tillgå oavsett var man bor. Vinstjakten kommer att leda till att nya vårdcentraler öppnas i rika bostadsområden medan de stängs i områden där låginkomsttagare bor – det betalar sig nämligen bättre att behandla överklassens förkylningar än arbetarklassens förslitningsskador. Överklassens barn kommer dessutom att få oförtjänt höga betyg vilket kommer att leda till att arbetarklassungarna får svårare att ta sig in på högskolan.
Arbetarrörelsen såg tidigt nyttan av att förena organisering, bildning och nykterhet. En av vänsterpartiets anfäder arbetade med begrepp och analys för att ge sin syn på samhället och dess drivkrafter… men det var då det. På alla samhällsdebattörer vilar ett krav att redovisa underlaget för sina påståenden. Hade Lundberg och Sääf arbetat på detta sätt kring effekten av vinster i välfärden, hade vi fått besked om hur många mor- och farmödrar som inte kommer att få den vård de behöver, hur många vårdcentraler som kommer att öppnas i rika bostadsområden (hur de nu definierats) i relation till stängda vårdcentraler i låginkomsttagarnas områden, i vilken utsträckning man i vården hellre kommer att hantera förkylda societetsmänniskor än utslitna arbetare samt i vilken utsträckning överklassens barn kommer att få oförtjänt höga betyg.
Debatten om vinster i välfärden handlar, likt alla politiska debatter, i grund och botten om vilket samhälle vi vill ha. Jag tycker därför inte att en politisk diskussion skall föras med otydliga begrepp och svepande formuleringar utan underbyggnad. Skall jag kunna välja inför framtiden förtjänar jag – och kanske andra – en debatt med ett sakligt innehåll.