Att vi lever i ett samhälle där många människor exkluderas både strukturellt och socialt är det ingen tvekan om, men det går att förändra. En förändring som i sig inte skulle medföra något annat än positiva effekter i samhället, särskilt sett till det stora personliga lidande som markant skulle minska och de idag enorma kostnader som samhällets skadliga normer skapar genom det stigma som orsakar psykiskt lidande, men också de kostnader som följer av det våld som HBTQ-personer utsätts för dagligen i samhället.
Var femte homo- och bisexuell och transperson i åldern 16–25 år har utsatts för fysiskt våld av en förälder, partner eller annan närstående. Vilket är dubbelt så många som hos andelen unga heterosexuella, enligt Folkhälsomyndigheten och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.
Samtidigt har fler än var tredje transperson, hela 36 procent, allvarligt övervägt att ta sitt liv det senaste året. Ser vi till gruppen unga transpersoner i åldern 15–19 år så är det så många som 57 procent som allvarligt övervägt och/eller försökt tavsluta sitt liv enligt Folkhälsomyndigheten. Något som är starkt kopplat till oviljan runt om i samhället för att respektera alla människor på lika villkor.
De Pride- och regnsbågsfestivaler som anordnas runt om i Östergötland handlar inte bara om fest och glädje utan även om den kamp som dagligen måste fortgå. Kraven är inte höga för att förändra samhället, inte alls. Tvärtom är de väldigt enkla. Det handlar för varje enskild om att respektera sina medmänniskor. Svårare är det inte. Ska vi se det ur ett vidare perspektiv så kan det sammanfattas precis så som FN gjort i deklarationen om mänskliga rättigheter. ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.”
Tyvärr ser inte verkligheten ut så. Tyvärr kränks, både fysiskt och psykiskt HBTQ-personer i Sverige dagligen, i alla klasser och samhällsgrupper, oavsett ursprung och ålder, oavsett kön eller läggning. Grunden till det ligger i de skadliga normer som i mångt och mycket styr vårt samhälle och vårt agerande i vardagen. Normer som enbart finns för att vi tillåter dem att finnas. Det är dags att vi lyfter blicken och tar klivet bortom normbarriären och börjar ta ansvar för våra medmänniskors rättigheter och hälsa.
Pride handlar helt enkelt om just den rätten, rätten att få leva fritt och utan kränkningar. Att få älska den en älskar att få leva som det kön en är. Det är ingen tvekan om att Pride behövs, att alla föreläsningar, utställningar, samtal, debatter och möten mellan människor behövs för att skapa en värld där alla människor kan leva tryggt.
Emilia Larsdotter
HBTQ-aktivist