För förskräckande länge sedan, då vi bara var sjutusenfyrahundra (7 400) invånare i Vadstena kommun. Då, på den tiden hade vi både landsbygdsskolor och till och med ett sjukhus. Staden och kommunen styrdes som nu av ett fullmäktige och en kommunstyrelse där det fanns starke man (läs Göran Lindgren) som med fast och vänlig hand styrde det hela till det bästa.
Administrationen var till en början en kommunkamrer med en kraftfull sekreterare. Det var i stort sett allt. Allting växte. Utbildningsverksamheten togs över av kommunen. Vård och omsorg utvecklades, vi byggde nya hem för äldre som hade behov av vård. Administrationen växte och man flyttade in i ett ledigt nyrenoverat hus på Birgittaområdet. Huset var stort och korridorer låg helt öde. Man hyrde ut lokaler till företag för att det fanns så gott om plats.
Nu är huset fullt och kommunen hyr ganska många lokaler på stan för att ha plats för all skrivbordsbehövande personal. Vi har strateger för alla tänkbara ämnesområden och det produceras utredningar om allt som kan vara bra att ha.
Det här kalaset kostar naturligtvis en del. Så för att klara detta så har vi Östergötlands högsta skatteuttag.
Det må erkännas att statsmakten har pådyvlat kommunen/erna ett antal uppgifter som man inte hade tidigare och som kräver sin tribut. Med den enorma utveckling vi har haft och med alla fantastiska effektiva datasystem så har vår administration ökat till en volym som knappast är överblickbar.
Och allt detta för att administrera numera, sjutusenfyrahundra (7 400) invånare.
Som reflekterande privatperson
Gary Sparrborn