Kommentar till artikel ”Hon vill ha rökfria äldreboenden”, 18/1.
När en femte anhörig hörde av sig och påtalade rökningen vid kommunens äldreboende, så skrev jag ett medborgarförslag. Jag får finna mig i att folk ser mig som ”Fru Visir” efter 40 års medlemskap och det gör jag lätt.
Ordalydelsen i mitt medborgarförslag löd: ”Vid besök av anhöriga på en del av kommunens boende för äldre har det uppmärksammats att personalen röker vid entréer och även inomhus. De har upplevt detta obehagligt.” Jag har uppfattat de anhöriga som trovärdiga personer. När det gäller äldreboenden, så har tragiska dödsbränder inträffat, när cigaretter har tappats i rullstolar. Det är kanske det som anhöriga har tänkt på.
I dag lär kommunens arbetsplatser vara rökfria inomhus. Personalen har också fått erbjudande om hjälp att sluta röka samt har friskvårdsbidrag och kan välja olika hälsofrämjande insatser. Bra så, men det räcker tydligen inte! Vad kan göras mer?
Region Östergötland har på sina domäner förtydligat med stora skyltar att här är rökfritt område och därmed förstärkt sitt budskap. Som bonus har det blivit ett renare område. Rökare/snusare har ju en benägenhet att betrakta all utemiljö som en soptipp och slänger sitt skräp där de går och står.
Redan i förskolan lär personal pedagogiskt barnen om hälsofrågor och hur skräp påverkar miljön och vår natur. Även i skolan informeras eleverna om goda hälsovanor. Så samhället gör vad det kan! Varje år får medborgarna i Motala och Vadstena dessutom Miljöalmanackan, en utmärkt information att ta del utav.
Men – tobakens skadeverkningar är fortfarande västvärldens enskilt största folkhälsoproblem och sjukvårdens stora och kostsamma bekymmer, som går att förebygga!
Gun Jareblad
medlem i Visir (Vi som inte röker)