Seniorgalan har Motalapremiär 9 maj. Hur påverkar detta de äldres situation annat än att för stunden känna sig uppskattad? Det sägs i artikeln i Motala Tidning 3 april att eldsjälen bakom galan har tagit upp idén om hur viktig den äldre generationen har varit för detta samhälle. Det är naturligtvis en god idé.
Men jag undrar hur många i samhället som förstått detta? Försök att släta över brister görs nu genom att ge pensionärer sänkt skatt nästa år med 200 kronor per månad. Undrar hur många som tänkt på att jobbskatteavdraget för dem som själv kan röra sig för egen maskin, ta cykeln och inhandla det man vill ha, får ungefär 450 kronor mer efter skatt. Att en pensionsförsäkring skulle ge ett mervärde var bara ett önsketänkande, då skatten raderar ut en stor del av värdet. Vid jämförelse visar det sig att det för den som är ung och frisk med jobbskatteavdrag med motsvarande bruttolön får 1 959 kronor mer per månad att leva av, än jag som pensionär får.
I december skrev Malin Lernfelt i en ledare att KD har fel – det finns ingen orättvis pensionärsskatt. I artikeln står också att ”Den som arbetar har också i de flesta fall högre kostnader för lämpliga kläder, lunch och resekostnader, så särskilt förfördelade kan man inte kalla pensionärerna”. Tyvärr var det nästan de orden som en pensionär uttryckte i talarstolen i KF vid jobbskatteavdragets införande. Lena Westerlund (S) visade dock då förståelse för hur ojämlikt detta skulle bli. Jämför att en pensionär nu får betala 25 procent av sin dagsinkomst för en lunch, medan en löntagare får betala 13 procent av sin dagsinkomst.
Den 12 april skrev MVT om invigningen av det nya boendet på det som jag kallar Vätterliden: ”Det här är framtidens pärla.” Så beskriver kommunchef Peter Ingesson det nya trygghetsboendet i Motala. Är detta ett uttryck för att skyla över de misstag som begåtts när det gäller hanteringen i ärendet? Inför valet lovade Camilla Egberth att höra av sig när det eventuellt skulle byggas något på Vätterliden. Detta löfte har inte hållits. Samma dag som grävskoporna stod där, anlände ett besked i min brevlåda om byggnationen. Är det så man ska bemöta intresserade medborgare?
Är det så att vi som inte längre av egen kroppskraft orkar, även ska betraktas som mindre kapabla att förstå? Vi borde istället kunna vara en tillgång för förståelsen hur det känns att inte längre kunna utföra det man vill.
Än en gång vill jag påminna om det som jag framförde i ett sammanträde med Nystart Motala 31 oktober 2007 om att skapa ”Ett annorlunda differentierat äldreboende med forskning kring boendes vårdkvalitet” (Citatet är Barbro Beck-Fris ord). Tänk om politikerna då hade lagt en liten del av den tid som man nu lägger på Lalandia, på byggnation Vätterliden, hade vi nog haft något visa upp för omvärlden som även gagnat äldres situation.
Anna-Lisa Hagenborg