Lidandet för såväl människor och djur borde engagera vår monarki. Det skulle ha mycket stor betydelse om kungen, drottningen, prinsessor och prinsar, som är förebilder för många, tar ställning mot den så sanslöst vidriga hanteringen av djur i pälsindustrin. Om det är några som vet hur mycket ett djur kan betyda för oss människor, hur mycket känslor ett djur har och hur mycket familjemedlem ett djur är, så är det Carl XVI Gustaf och Silvia. De har två egna pälsdjur. Ett eget djur borde vara en ögonöppnare för att inte använda andra djurs päls. För inte är väl ett eget djur något annat djur, än de som sitter fast i en bur?
Det var länge sedan de kungliga barnen fick den motbjudande uppfostran att bära bräm av hermelin på sina små axlar. Småsessor och prinsar skulle aldrig av egen tanke vilja använda päls, utan det är något de blir lärda till. Om ett år när Silvia möter andra monarker i världen, bär hon sin kunstpelz och etikglänser ner hennes blodiga drottningsystrar. Som grädde på kronan.
Tusen tack kungen, om du för Sverige in i framtiden och berättar det i ditt nästa jultal. Vilken icebreaker.