Media har överträffat sig själva i underdånigt fjäskande för påvemakten och katolicismen de senaste dagarna. Påven skildras som så enkel och folklig, så human och vänlig. Men han är också den främste företrädaren för en religion som varken är folklig eller demokratisk. Katolska kyrkan godkänner inte kvinnor som präster och bekämpar kvinnors rätt till sina egna kroppar (abort och preventivmedel). Katolska kyrkan dyrkar jungfruskapet (nunnor) och den obefläckade avlelsen och företräder därmed en sexualfientlig kvinnosyn. Förekomsten av pedofili har därför länge varit påfallande hög inom den kyrkan. Påvens uttalande vid Sverigebesöket om att svenska kvinnors styrka gör att svenska män söker sig till kvinnor i utlandet är ett pinsamt försvar för köpefruar eller mäns köp av sexslavar i andra länder! Så talar en ojämlik man.
Katolska kyrkan har ett digert register av stöd till fascistiska regimer och brist på demokratiska reformer. Katolska kyrkan stödde aktivt både Franco och Mussolini och hjälpte gamla nazister att få en fristad i Latinamerika efter andra världskriget. I många katolska länder var läskunnigheten länge mycket låg, bara cirka 60 procent i Spanien på 1950-talet. Som en jämförelse nådde läskunnighet i Sverige upp till den nivån redan på 1600-talet. Prästernas predikan sker ännu på latin i katolska länder, vilket betyder att ett fåtal förstår vad prästen säger, medan Luther införde predikan på modersmålet redan på 1500-talet för att folket skulle hänga med i kyrkan.
Försoning mellan stridande kyrkor är naturligtvis en god sak, men inte på bekostnad av en sund kritisk syn på en odemokratisk och kvinnofientlig kyrka.