Det har nu gått en termin och ett sommarlov sedan skolan i Godegård stängdes. Som förälder på orten så blev jag så klart besviken över nedläggningen men det som verkligen etsar sig fast i minnet och som jag har svårt att komma över är på vilket sätt och med vilka metoder de styrande i Bildning genomförde nedläggningen. Jag vill därför lyfta ett varningens finger till er som bor på mindre orter runt om i kommunen så ni är vakna på signalerna.
Först gjorde man en utredning kring skolan utan att vare sig besöka den eller fråga lärare och elever om någonting alls. (Delar av utredningen är för övrigt intill förväxling lik en tidigare utredning som gjordes kring några skolor i norra Sverige. Är inte det märkligt?) När beslutet sedan fattades med hjälp av detta gedigna material så var tiden så knapp att varken vi föräldrar eller personalen på vare sig Godegårds skola eller de mottagande skolorna hade skuggan av en chans att hinna förbereda sig.
Av den personal som jobbade i Godegårds skola och som i och med nedläggningen blev förflyttade till de andra två landsbygdsskolorna har nu fyra av fem sagt upp sig. Ingen av de tre behöriga lärarna jobbar längre kvar.
När man lyssnar på hur de har blivit behandlade av bildningsförvaltningen så blir man nästan mörkrädd! I skolorna jobbar man ju aktivt mot mobbning men det verkar inte alls gälla personalen. Det påstods ju i utredningen att en av de viktigaste anledningarna till att skolan skulle läggas ner var att det var så svårt att rekrytera behörig personal på landsbygden, något som vi i Godegård aldrig har upplevt. Nu har Bildning av helt egen kraft, genom sitt gravt bristfälliga arbetsgivaransvar, säkerställt att ytterligare tre behöriga lärare slutat på landsbygden. På en termin! Det tycker jag är starkt jobbat.
Jag har varit i kontakt med en representant för majoriteten i bildningsnämnden och fått indikationer på att det ska göras någon form av uppföljning. Detta var nu över fyra månader sedan så jag misstänker att man kämpar frenetiskt med att helt glömma bort det.
Man vill ju hoppas att beslutsfattarna kan dra lärdom av historien för att kunna göra ett bättre jobb i framtiden. Kanske fatta beslut grundade på fakta istället för generella uppfattningar om landsbygden? Kanske i god tid innan föra en dialog med ortens invånare, lärare och elever eller till och med komma och besöka skolan som man funderar på att lägga ner. Kanske tillämpa egenskaper som ärlighet, medmänsklighet och solidaritet? Det sistnämnda kunde man kanske med lite fantasi tro att den sittande majoriteten i kommunen prioriterar, fast i så fall döljer de det väl.
Nej, se upp ni som bor på lite mindre orter i Motala kommun. Blir det Solidariskt Motala som får majoritet i det stundande valet så blir ni nog snart varse hur snabbt deras solidaritet kan göra verkan. Själv tror jag närmast att namnet antyder att man som medlem ska vara solidarisk mot ett fåtal individer i partitoppen snarare än mot kommuninvånarna.
Magnus Hellqvist