Det var med sorg jag läste att Anne-Lie Liljedahl (S) hade liknande tankar om Hälsocentret som moderaterna och deras supportrar. Många med krämpor men många friska pensionärer tränar på Hälsocentret. Men det är ju vitsen med träningen. Att hålla sig frisk och inte långvarigt belasta sjuk- och åldringsvård.
Effekterna är väldokumenterade. Det finns inte heller någon annan anläggning som fyller de sociala funktionerna, som är en viktig del av träningen för att motivera äldre. Där är Hälsocentret unikt trots dess brister. Det finns flera sätt att strypa verksamheten. Ett är att höja avgiften. Men redan i dag har fattigpensionärer svårt att klara den nuvarande avgiften. Ett annat är kortare träningstider, vilket gör träningen meningslös. Hur kan det vara så svårt att stödja denna verksamhet? All sport- och idrottsverksamhet stöds med skattemedel. Och vem står för alla idrottsskador?
Det finns givetvis mindre kostsamma alternativ. För cirka 150 år sedan fanns fattigstugor att tillgå. Det var väl ungefär då som bland annat S började sitt arbete för att förbättra villkoren för oss vanliga människor.
Det har inte tagit mer än två mandatperioder för högerkrafterna att oåterkallerligen rasera en hel del. Med dom 100-tals miljarder som till exemepl skatten minskat hade problemen på massor av områden kunnat lösas. Men den privata lyxkonsumtionen mår bra, men knappast jordens knappa resurser. Och så givetvis den verkliga eliten, som knappast har fått nog.
Så ha förtröstan alla vi lättlurade människor. Fattigstugorna är inte så långt bort som vi tror. Jag förstår också S. Det parlamentariska läget gör det svårt att påverka. Men varför skriver vi egentligen insändare? Så mycket annat förståndigt, så mycket vetande som framställes. För vem bryr sig?