Efter många om och men har vi fått en ny regering. Man kan fråga sig varför det tagit så lång tid, och om den nya konstellationen har förutsättningar att ge stabilitet inom politiken den kommande mandatperioden. Socialdemokratin har utan tvekan gjort en rejäl högersväng, jag undrar vad Palme hade sagt om dagens politiska agenda. Samtidigt så har Löfven skickligt lyckats med att manövrera socialdemokraterna till en dominerande position, kanske på bekostnad av klassisk socialdemokratisk politik.
Fortsättningen kommer att bli intressant, kommer Centerns och Liberalernas krav på att utestänga Vänsterpartiet från inflytande att hålla. Har Sjöstedts stöd varit nödvändig pragmatism för att hindra en M/KD-regering, eller ett svek mot sina väljare? Vi kommer att få ett facit, förr eller senare kommer obekväma frågor att ställas på sin spets. Kommer Vänsterpartiet att göra en misstroendeförklaring om marknadshyror och arbetsrätten försämras.
Samtidigt så är Jimmie Åkessons våta dröm om ett nytt konservativt block en utopi. En samlad opposition med M/KD och SD ter sig minst sagt avlägsen. Frågan är om inte M/KD:s ovilja att samarbeta med SD på ett sätt är en starkare markering än Centerns och Liberalernas utspel. Oppositionen blir splittrad, och vinnarna är den nya konstellationen över blockgränserna.
Sedan kan det diskuteras hur en del partier gett avkall på sin ideologi och svikit sina väljare.
JM Andersson