Att den svenska vargstammen är hotad är ingen nyhet. Antalet vargar i Sverige är långt under det referensvärde på 300 vargar som politikerna, i strid mot kunskap, bestämt. Sverige har hårt kritiserats av EU för att inte skydda sina rovdjur. Inavel blir följden och inflöde av ryska vargar norrifrån sker alltför sällan då mer än hälften av landets yta är renbetesområde där varg inte tillåts. Tjuvjakt motarbetas alltför dåligt av jaktorganisationer och i exempelvis Dalarna där varg har goda förutsättningar, finns väldigt få djur.
Men glädjande för oss som anser att även rovdjur som varg, björn, järv och lo har en plats i den ekologiska kedjan har ett vargpar sedan i vintras etablerats i Östergötland, söder om Finspång, och nu gläfser nog vargvalpar omkring utanför lyan.
Tyvärr visar våra lokala politiska partier liten förståelse för rovdjurens rätt att existera. Under exempelvis Medevimässan nyligen menade de största partierna enhälligt att vargar inte hör hemma i kommunen och några menade att de lättare ska få skjutas i skyddsjakt om de angriper tamboskap.
Men viltforskare visar att vargar sällan aktivt söker upp tamboskap, som får. I de fall vargar angripit tamboskap har detta skett av tillfällighet, för rovdjur som varg går hellre på vilda, unga djur – främst älg och rådjur, och lämnar de äldre djuren som då har en chans att bli riktigt stora. Därmed sköter de den ekologiska balansen bättre än genom jakt. Älg orsakar stora skador på skogen men eftersom markägare oftast är jägare eller säljer jakträtter, så är detta något som sällan kommer fram i debatten.
Skyddsjakt är förstås befogat men bör som idag beslutas av länstyrelse med den kunskap om rovdjur som där förhoppningsvis finns. Skulle rätten att skyddsskjuta kunna fattas av privatpersoner riskerar genetiskt värdefulla vargar att skjutas. Vargar kan också skrämmas bort och behöver inte dödas. Fast det allra viktigaste är för tamboskapsägare att förhindra vargangrepp. Länsstyrelsen ger bidrag som mer än väl bekostar materialet till effektiva elstängsel och exempelvis frivilliga från Svenska Rovdjursföreningen hjälper gratis till att sätta upp dessa. Tyvärr utnyttjar väldigt få i Östergötland detta.
Vargvalparna som nu kanske finns i Finspång växer snabbt. Tyvärr är chansen liten att de ska kunna överleva. För även om licensjakten i vinter stoppas då antalet vargar nu är långt under ”referensvärdet” kan den återupptas on något år. Därtill kommer skyddsjakt, oftast oetiskt med lösspringande hundar som hetsar och stressar rovdjuren på ett grymt sätt.
Faktum är att stora delar av landsbygden vill ha rovdjur. En majoritet av tamboskapsägare i rovdjursområden är nöjda med dagens nivåer eller kan till och med tänka sig en ökning. Rätt skött kan detta innebära ökade möjligheter till inkomst, till exempel genom naturturism.
Vi kan bara hoppas på att acceptansen för rovdjur ska öka, till glädje för det svenska ekosystemet. Den svenska naturen ska inte vara till ekonomisk nytta för en liten priviligerad skara av jägare, utan ett levande, väl fungerande ekosystem, ska vara en rättighet för alla att kunna få ta del av, även framtida generationer.
Lennart Berggren
Motala