År 2017 markerar 100-årsminnet av kampen för frihet och oberoende i Palestina, och 50 år av ockupation av det kvarvarande palestinska territoriet.
Det var år 1917 som den brittiske utrikesministern lord Arthur Balfour fick ge sitt namn till det koloniala projektet att skapa ett ”nationalhem” för judar i det av andra människor redan befolkade Palestina – något som småningom genom FN:s delningsplan 1947, mot ursprungsbefolkningens vilja, ledde till skapandet av staten Israel på ungefär hälften av det palestinska territoriet.
Efter FN:s delning av Palestina erövrade judiska miliser och arméenheter ytterligare hälften av det palestinska området, rensade omkring 530 samhällen etniskt och fördrev 750 000 palestinier – så att det som vi idag talar om som Palestina nu utgör 22 procent av det ursprungliga territoriet.
Det är detta område, som palestinierna accepterat att bygga sin stat på, men som sedan juni 1967 är ockuperat av Israel – som flyttat dit omkring 600 000 personer ur sin egen folkgrupp, förstört palestinska bostäder och olivlundar, byggt murar och militärposteringar och skapat bosättningar bara för judar.
50 år av ockupation är nog. Sveriges regering måste använda sin plats i FN:s säkerhetsråd till att föreslå verksamma åtgärder för att få ockupationen att komma till sitt slut. Sanktioner måste införas, och Israel isoleras kulturellt, vetenskapligt och idrottsligt. EU:s förmånliga handelsavtal med Israel måste tills vidare läggas på is, det militära samarbetet upphöra och militärattachén hemkallas från Tel Aviv.
Gunnar Olofsson