Jag står på höjden, det är grått över viken.
Alla båtar saknas även måsarnas giriga sång.
Kanalen är tom, med undantag två gubbar, som bygger bryggor och väntar på en ny säsong.
Från hamnen höres hammarslag, från den röda byggnad där silon stod en dag.
Boll har bytt spannmål mot antika bilar.
Tänk vad många kan njuta av detta val.
Så har vi dem som njuter utav smattret från en femtiotalsmoped, eller prutar på en rostig plåtbit från hamnparkeringens årliga marknad.
Så de som älskar mat och dryck, passa på, detta hör till livet, och njut även av spriten och vinet.
Visst är hamnen underbar, med ett torg av knallar, underhållning och tal.
Så ströget mellan husen, där vi åter ser kanalen och de vackra husen. Längs piren erbjuds kaffe med glass.
Förr fanns där också röda små utedass men i dag en grön plastlåda.
Vi får ej glömma Tyras varma bröd med korv och köerna var långa, ja, nästan till halva Strömbron, söndag som måndag.
Så har vi allsången med Holmertz, där alla sitter i timmar och väntar. Frågan är den, vad ska denna tok hitta på denna onsdagskväll.
Vi måste också minnas den stora mannen, som också medverkat till att få liv i hamnen: "Kanaldirektören". Vi kommer också att minnas honom för sin röda stuga som han nog skänker till sossarnas valkampanj. Så hamnrådet med Kennet i spetsen, en stor applåd för den, som snart har nått sitt mål för att vi alla ska kunna njuta i hamnen.
Även om viken och kanalen är frusen och tom, är vi alla medvetna om att hamnen lever upp.
Då det är ny säsong.