Jag har precis läst ledaren (”Låt de äldre stanna kvar” 29/6) där Eva Forslund kallar 90-talisterna för en ”fördummad generation” och jag känner att jag måste komma med en reprimand då denna ledare säger mer om Forslund och hennes generation än om oss som växte upp under 90- och 00-talen. Vi har varken uppfostrat eller utbildat oss själva - det var det de som föddes på 50-, 60- och 70-talen som gjorde - och att läsförståelsen bland tonåringar är väldigt låg i Sverige är knappast elevernas fel som Forslund verkar tro. Man bör snarare ge skolorna skulden för det, och det är inte de som föddes under slutet av 90-talet som styr över det svenska utbildningsväsendet idag.
Forslund verkar även hävda att teknikrevolutionen satt igång först på senare år men så är det inte. Varje påläst människa vet att de första TV-spelkonsolerna lanserades under 70-talet och det var under 70-talet som VHS-spelaren och den första freestylen kom, för att nämna ett par exempel. Visst har tekniken gjort framsteg sen dess men påstår man att den tekniska revolutionen är ett nytt fenomen så är man ute och cyklar.
Den höga arbetslösheten bland ungdomar har i många år varit ett problem här i Sverige och det är ett problem man ska åtgärda, inte förvärra vilket Forslund verkar vilja. Men hur ska vi lösa problemet då? Först och främst ska vi ta itu med skolorna här i Sverige och se till att anställa kompetenta lärare som kan ta itu med elevernas läsförståelse och införa betyg redan i mellanstadiet så att eleverna tar sina studier på allvar. Samtidigt bör man sänka pensionsåldern rejält - åtminstone med 10-15 år.
Forslund påstår även i sin ledare att ”ha ett arbete att gå till ger dessutom positiva psykologiska effekter” - ska den lyxen enbart förunnas äldre? Ska inte ungdomar också få må bra? Vi ungdomar har det inte så lätt som många äldre människor verkar tro och i dagens samhälle predikas det ständigt att ”alla är värda lika mycket”. Då ska det vara så i verkligheten också!