Svenska Dagbladet 22 augusti. "Undersköterskor har fått nog: Vi orkar inte." "Över 16 000 personer har skrivit på ett upprop för bättre arbetsförhållanden för undersköterskor: På torsdagen lämnades listan över socialminister Lena Hallengren (S)."
Bättre sent än aldrig, säger jag, som låg på vår förra styre i Motala kommun 2014–2018, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag har tappat räkningen över alla insändare som skickats in och varit med i vår lokaltidning angående undersköterskornas usla arbetsvillkor, ett stort antal artiklar i MVT om deras ohållbara scheman med för lite tid för återhämtning.
Vänsterpartiet sträckte ut en hjälpande hand i oktober 2014 och bjöd in undersköterskorna till ett möte i Folkets hus. Över 80 undersköterskor kom och krävde arbetsgivaren på bättre arbetsvillkor redan i morgon, helst igår.
Vart tog det vägen? Vi ordnade med namnunderskrifter och skickade in flera protestbrev till socialnämnden, personalnämnden, kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Vi ifrågasatte det personalpolitiska programmet och fick till svar av dåvarande ordförande i socialnämnden Anne-Lie Liljedahl (S) att det var en vision.
På Facebook peppade vi varandra att hålla i och hålla ut och stötta varandra mot arbetsgivaren, eftersom alla löften om bättre arbetsvillkor aldrig blev av. Alla vägar var uttömda om man säger så. Men till slut gick ändå arbetsgivaren segrande ur striden, genom att skapa osämja oss "medsystrar" emellan.
Hela Sveriges undersköterskekår är i uppror, utom Motalas som tackar den förra majoriteten för att ha fått de mycket bättre och genom att vända det negativa till det positiva? Glada miner och bullbak på Facebook, i all ära, men det leder inte till bättre arbetsvillkor, det kan jag lova. Snarare tvärtom. Hinner ni ha roligt, så går det att spara in lite till?
GunnaBritta