I lördagsnumret av MVT tog Stefan Pettersson förtjänstfullt upp frågan om Platens storlek och indirekt det politiska modet/fegheten att utveckla Motala med de resurser som står till förfogande. Platen är i förhållande till Motala ett oerhört stort bostadsföretag som därmed dominerar marknaden och kväver andra mindre aktörer genom dess hyressättning och oförmåga till förnyelse.
Platen har i dag ungefär 6 000 lägenheter, varav mer än 3 000 är inte ombyggda miljonprogramslägenheter. Man har visserligen startat ett ombyggnadsprojekt i Ekön men bibehåller man den takten som man nu har kommer de sista att vara 100 år gamla när det är dags för dem. En omöjlighet således. Lägger man då till att varje ombyggd lägenhet kostar cirka 750 000 kronor förstår man lätt vilken ekonomisk tung ryggsäck man har.
Stefans förslag att sälja ut 2 000 lägenheter är inte på något sätt kontroversiellt, utom i Motala kanske. I alla angränsande orter med kommun och företagsledningar som har ett nytänk och ett ekonomiskt tänkande, läs förstånd, har man gjort detta utan några protester. På det sättet har man tillfört kapital för både företags- och kommunutveckling och dess allmännyttor är i dag blomstrande. Till och med Vadstena gick i bräschen för detta med ett strålande resultat som följd.
Vad händer då om man säljer ut 2 000 lägenheter till en seriös aktör, typ pensionsfond? Hyresgästerna får en ny hyresvärd med samma hyra men med ett nytt kontrakt. Ingenting mer. När det gäller Platens personal så ska dessa lägenheter förvaltas, rabatterna ska rensas och de ska repareras vid behov. Många anställda kommer att jobba kvar men med en ny arbetsgivare! En ny aktör med muskler kommer också att börja bygga nytt, vilket ger både arbetstillfällen att bygga och förvalta samt ger möjlighet för personer att flytta till Motala.
Att göra som Stefans förslag är således en vinnarlösning för alla, bara man har mod/förstånd. Var står sossarna i denna fråga och var står Carolin Unéus och Kjell Fransson. Er tysthet är beklämmande!