"SJ, SJ gamle vän, festligt att du lever än. Men du ser rätt krasslig ut, snart hörs ditt sista tut". Tågen inom vård och omsorg står stilla på perrongen. För hur de anställda än väljer att åka med alla dessa tåg och nya sparkrav och nya löften om att "nu ska det ske förbättringar, vänta bara lite till. Luta er tillbaka i tåg sätet, så ska ni se vart det bär hän och så spara lite, lite till och handla restriktivt, låt de boende bara få ägg på helgerna och kontakta andra enheter, för det finns dom som köper in ägg förpackningar för en hel krona billigare/förpackning än vad ni gör!"
Jag måste hålla med om att tågen står stilla i äldreomsorgen, när jag hör kompisarna som är kvar diskutera sin arbetssituation. Ingen information om det är några nya ljus på väg att sättas upp i den mörka tunneln. Eller är det bara vissa invigda som får veta vad som är på gång och som är positiva till alla nya upptåg från arbetsgivaren och som inte tröttnat på alla löften och påhitt? För jag hör samma frågor kring våra usla arbetsvillkor som när jag gick hem i maj 2014.
Men det är betydligt tröttare och slitna kompisar. Och jag och många fler som fått hoppa av tåget i äldreomsorgens regi ser med helt andra ögon på situationen. Att detta inte är hållbart längre för alla är inte ny anställda eller är gjorda av plåt. Eller ska de kastas av från ert tåg? Är enkla jobb och ingen utbildning det ni tar till som åtgärd för att slippa bygga färdigt rälsen som ni började anlägga inför valet 2014?
Att bygga nya järnvägsstationer och rusta upp personalens villkor och dess resenärers trygga resa var inte i Framtiden. Det skulle ni starta med för två år sedan. Vart tog det vägen? Till världs ände, eller? Ska vi få höra samma visa igen: "Vi lovar förbättringar till vård och omsorg, mer personal och bättre arbetsvillkor" inför valet 2018? Det är som i sagan "Vargen kommer, vargen kommer!".
Snart går hela äldreomsorgens linje tom för ingen tror på sagor i evighet och "Sista loket hostar till och stannar och står still".