Varför ingen återköpsklausul i Lalandiaavtalet?

Enligt insändarskribenten finns det ingen återköpsklausul mellan kommunen och Lalandia. Om det inte blir något äventyrsbad äger Jan Harrits bolag 280 000 kvadratmeter som kan säljas vidare. Med färdiga detaljplaner, bekostade av Motalaborna.

Enligt insändarskribenten finns det ingen återköpsklausul mellan kommunen och Lalandia. Om det inte blir något äventyrsbad äger Jan Harrits bolag 280 000 kvadratmeter som kan säljas vidare. Med färdiga detaljplaner, bekostade av Motalaborna.

Foto: Peter Calén, Anders Törnström

Insändare2023-11-09 21:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vid MVT:s utfrågningen den 23 maj i år om Lalandias eventuella etablering fick tidigare verksamhetschef Hanna Hammarlund frågan om det finns någon återköpsklausul i den händelse man inte kommer att bygga något äventyrsbad. Frågeställaren fick dessvärre aldrig något svar. Och kanske var det inte en tillfällighet som Hanna Hammarlund valde att passa på just den frågan. 

Det finns nämligen ingen återköpsklausul, vilket innebär att om det inte byggs något äventyrsbad äger Lalandia all mark på totalt 280 000 kvadratmeter. Marken går alltså inte tillbaka till kommunen utan kan säljas vidare. Med färdiga detaljplaner, bekostade av Motalaborna.

Det faktum att man inte skrivit in någon återköpsklausul i avtalen är emellertid ett stort risktagande kommunen gjort och som man heller inte tycks vilja tala högt om. Vi har återkommande fått höra från politikerhåll att man litar på Lalandia och att man känner sig trygg med deras löften om hur ett äventyrsbad skulle kunna sätta Motala på kartan. Men det går inte att komma ifrån att det ändå borde finnas en viss ängslan hos våra folkvalda. 

Det är ju till syvende och sist våra politiker (samtliga, från vänster till höger) som bär det totala ansvaret. För tänk vilket nederlag om Lalandia efter förvärv av marken exempelvis inte får några lån utan istället säljer all mark vidare för ett mångdubbelt större belopp mot vad man gav. Det skulle ju ge Lalandia ett välbehövligt klirr i kassan! Oron för att Lalandia inte kommer att få några lån till att bygga äventyrsbadet är nämligen befogad. 

Lalandia stoltserar i och för sig med ökad omsättning. Men då väljer man att inte nämna något viktigt, det stora skuldberget på mer än 1,44 miljarder danska kronor man skaffat sig i samband med uppförandet av den tredje anläggningen i Söndervig. Ett skuldberg man inte heller lyckats att amortera av på under de senaste åren. Märkligt med tanke på att det ju var försäljningen av just semesterbostäder som skulle betala äventyrsbadet! 

Trots en försäljning av nära 500 semesterhus i Söndervig har Lalandia inte lyckats att beta av en enda krona av sin skuld. Att det är dyrt att bedriva äventyrsbad har Lalandia insett. Men även bankerna har enligt danska media reagerat på företagets höga skulder. Hösten 2022 lades därför Lalandias tre äventyrsbad ut till försäljning, detta som ett sätt för företaget att frigöra kapital. Någon köpare lyckades man emellertid inte hitta och företaget bedömde att möjligheten att sälja under rådande ekonomiska förhållanden inte var tillräckligt attraktiv. 

Hur det står till med Lalandias möjligheter att beviljas ytterligare lån borde alltså vara av högsta intresse för våra folkvalda här i Motala. Det är ju tillkomsten av äventyrsbadet som ska skapa jobb till alla arbetslösa, ge kommunen extra skatteinkomster samt rädda affärerna i centrum, har man ju aviserat. Vi litar på Lalandia och känner oss trygga med dem, har kommunledningen sagt otaliga gånger. Frågan återstår emellertid varför det aldrig skrevs någon återköpsklausul i samband med köpeavtalet. Missade man det från kommunens sida eller var det en medveten strategi och ett krav Lalandia hade? I december ska avtalet förlängas. Kan vi räkna med att kommunen denna gång ser till att det finns en återköpsklausul eller fortsätter man blint att lita på Lalandias löften? 

Styrelsen Varamons Vänner