Vadstena kyrka har utmärkt sig som en öppen kyrka, där alla kan känna sig välkomna. Det har lett till höga besökssiffror, både på högmässor och på konserter.
En av de många höjdpunkterna under Torbjörn Ahlunds tid som kyrkoherde är naturligtvis samarbetet med Cirkus Cirkör och Tomas Tranströmer och den fantastiska upplevelse detta ledde till. För övrigt en uppföljning av en mycket gammal tradition från tidig medeltid med kyrkospel som lade grunden för västerländsk teater och sedan flyttade ut på kyrkbacken likt Shakespeare på Gräsgården.
Det planerade evenemanget skulle bli en värdig avslutning och manifestation av Torbjörns arbete i Vadstena församling. Det är beklämmande att församlingsrådet då beslutar att i ett slag avbryta den fina tradition av öppenhet och tolerans som funnits. Att sedan rådets nya ordförande inte ens tycker sig behöva motivera beslutet för allmänheten förstärker intrycket av ett fjärmande från den sociala verklighet som kyrkan i Vadstena så förtjänstfullt varit en del av.
Jag har under många år deltagit i kyrkans arbete som sångare i kyrkokören. Om det som nu hänt är början på ett nytt synsätt med inskränkt kultursyn och avslutad lyhördhet för samtiden finner jag det omöjligt att delta i.
Man kan bara hoppas att sista ordet inte är sagt, att de protester och den namninsamling som är igång ska bära frukt och att församlingsrådet kan ta sitt förnuft tillfånga och istället stödja den positiva utveckling som varit kännetecknande för Vadstenas församling.
Staffan Sjöstrand