Hon fick avsluta sitt liv hemma i sin säng: med sin man och familj intill sig – ett finare slut hade ingen kunnat önska. Vår mamma Birgitta, som så självklart satte andras väl framför sitt eget och som alltid varit en sprudlande glad, klok och kärleksfull fru, mamma, mormor, farmor, syster, svärmor, kompis, sjuksköterska och bästis.
Birgitta hade under många år kämpat med sjukdomen CBD som enkelt förklarat innebär att hjärnbarken vittrar sönder. Då hjärnbarken är inblandad i många av kroppens komplexa funktioner resulterade det i att hon sakta gick från att vara den virvelvind som med fart, fläkt och stor kärlek susade fram bland oss - till att behöva hjälp med det mesta.
Under många år har vår pappa skött om henne i hemmet, men i takt med att sjukdomen försvagade hennes förmåga att röra sig, äta och tala, har även en stark pappa behövt ta stöttning av hemtjänsten. Att behöva ha hjälp i sitt hem flera gånger per dag och ofta av olika personer är en stor omställning. Att behöva ta emot hjälp med sådant, man som en virvel-vind-person inte ens kan tänka att man ska behöva hjälp med…
Och vilken hjälp vår mamma Birgitta och pappa fått!
Hemtjänsten har tagit hand om Birgitta med sådan omsorg, glatt humör, ärligt ställda frågor och med en genuin vilja att lyssna på svaren och utifrån dem göra det fint för henne. Vi är så imponerade över hur de satt hennes bästa framför allt. Hur de kreativt hittade ett nytt språk när mammas röst försvagades med att be henne krama handen för att svara ’ja’. Hur de trots frustration, sorg och ledsenhet här hemma alltid stått för glada tillrop och alltid bemött vår mamma Birgitta som om hon vore deras egen mamma – det är sådant som vi, i vår kanhända tysthet, känt stor tacksamhet inför.
Vi är djupt tacksamma för all hjälp mamma och pappa fått från hemtjänsten i Vadstena!
Tacksamma för det professionella arbete ni gör för alla som behöver. Tacksamma för hur ni så självklart ser människan bakom sjukdomen. Tacksamma för hur ni hittat sätt att tvätta och fixa med mamma så noggrant när hon inte längre kunde lämna sängen. Tacksamma för hur ni så omsorgsfullt masserat och smort in mamma i väldoftande krämer.
Tacksamma för hur ni sjungit med mamma när talet gav vika men där sången in i det sista fanns kvar. Tacksamma för hur ni tipsat och gett oss råd med vad vår mamma behöver. Tacksamma för hur ni så uppmärksamt noterat när hennes hälsa gått upp och ner.
Tacksamma för att ni inte låtit restriktioner och visir begränsa er positivitet och era leenden i mötet med mamma. Tacksamma för hur ni så självklart inte slutade ert arbetspass den eftermiddag hon dog, utan kom tillbaka och gjorde vår mamma och hennes rum så vackert på hennes dödsbädd.
Ni vet alla vilka ni är och vi är så tacksamma för att ni alla är just - ni! Tack!