År 2016 går mot sitt slut och allt fler upplever livet som hotfullt. Media är fullt upptagna med att beskriva livets skuggsidor. Det här påverkar såklart vår hjärna.
Det här är en anledning till att högerpopulismen växer. Rädslan inför det nya och annorlunda är något som följer människan genom alla tider. I Sverige har bland andra samer och romer mött denna rädsla och har fått och får utstå förnedring. Rasbiologiska institutet i Uppsala var det första i världen och lades ner först 1952.
En andra anledning är amygdalan. Den del i hjärnan som kallas amygdala har en central roll i samband med att känslor av typen rädsla, skräck och vrede utlöses, samt för de justeringar av blodtryck, andning, hjärtverksamhet etcetera som krävs för att försätta kroppen i larmberedskap. Denna bredskap har tjänat människan väl – när vi levde på stenåldern!
Men i ett samhälle som erbjuder maten paketerad i en överflödsaffär och rinnande vatten som alltid finns tillgängligt i kranen, blir denna funktion nerbrytade för dig som individ. Amygdalan jobbar emot dig istället för med dig. Det behövs tre gånger så mycket positivitet för att möta en negativitet. Det är alltså mycket lättare att måla fan på väggen än att våga se det positiva.
I Motala idag sker ökad befolkningsmängd och allt fler småföretag tillkommer. Vi som tror på ett jämlikt och socialt hållbart samhälle, vet att det skapas med god välfärd. Det är troligen människors minskande tillit till välfärden som skapar grogrund för partier på yttersta högerkanten.
Det är sant att Sverige har tagit ett stort ansvar för katastrofen i Syrien. Det har ställt nya krav på staten. Krav som ibland lett till misslyckande. Vi får varken vara blinda eller döva inför de utmaningar samhället nu ställs inför. Organisationen kring dessa individer måste bli bättre. Vi kan aldrig som ett modernt samhälle kompromissa med demokratiska värderingar som jämikhet och tron på varje människas okränkbara värde.
Men vi kan inte begära att en individ med för oss ”främmande” värderingar ändrar sig över en natt. Vi vet att det tar både en eller två generationer innan integration in i svenska samhället når full effekt. Vi vet också att vi står inför en välfärdskollaps eftersom det kommer råda brist på personal inom offentlig vård i framtiden.
Det finns en plats för de nya svenskarna om vi ger dem chansen. Vi måste våga övervinna våra rädslor och tro på våra medmänniskor igen. Vi politiker har såklart ett ansvar att bygga ett hållbart samhälle, men till syvende och sist är det vi – alla – som medmänniskor som bidrar till det goda samhället.