”När det sista trädet är fällt, den sista floden förgiftad, den sista fisken fångad... då först kommer människan att upptäcka att hon inte kan äta pengar”. Citatet tillskrivs en vis person som levde med naturen.
Vi sitter på ett globalt sopberg och skriker: ”Mer, högre, fortare!”. Råttor tillverkar inte gift och äter det själva men det är precis vad människan sysslar med. Men ”det lilla” jag idag kan förändra i mina rutiner, påverkar väll ingenting till det bättre för miljön?
Med facit i hand ser man tydligt att det är vi människor, som med ”det lilla” vi kan har skapat den verklighet vi lever i idag.
Vi har nu fått en liten förvarning om de biverkningarna till exempel torka och vattenbrist orsakar. Trots det kan man fortsätta att skövla skogar och odlingsmarker i utbyte mot ännu mer asfalt och beting. Trots att det är uppenbart att varenda meter av naturlig mark är ovärderlig. Denna globala uppvärmning får fortgå för den globala heliga tillväxtens skull.
Detta innebär i stort sätt att tillverka prylar som ingen behöver och sälja dem som ”lyckopiller” till dem som egentligen inte har råd att köpa.
Margareta Berglund Georgsson