Fackföreningsrörelsen och Socialdemokraternas påtryckningar med stöd av folkopinionen medförde att kapitalkrafterna delade med sig av vinsten från produktionen och byggde folkhemmet.
Vi befinner oss i dagsläget i början av det postindustriella samhället eller IT-samhället. Arbetarklassen har med några undantag bytt blåstället till klädsel som inte gör någon märkbar skillnad på arbetare och tjänstemän. Datastyrda processer och maskiner finns i alla branscher. Rationaliseringen har minskat antalet anställda i tjänsteproduktionen och övrig produktion. Klyftorna och arbetslösheten ökar.
Kapitalägarna ökar vinsterna och ställer krav på lönesänkningar och ändrade arbetsvillkor. Någon vilja från kapitalägarna att dela med sig av vinsterna finns inte. Det är samma kapitalister nu som då.
Arbetstagares arbetsgivareförhållandet är detsamma som tidigare. Ledande politiker i mittfåran famlar efter ett redskap att motverka kapitalkrafternas maktmissbruk.
Moderaternas riksdagsman i Motala Andreas Norlén skriver i en debattartikel i Motala & Vadstena Tidning med sympati om Järnladyn Margaret Thatchers ledarskaps fasoner.
Moderaternas politiska sekreterare Kaveh Moazzez manar sitt still i båten höger mittpolitik utan hänsyn tagen till den demokratiska socialismen som tar landet ur krisen. Med lite sockrad moderatpolitik går den beska medicinen ner. Därför behövs en politisk inriktning med den demokratiska socialismens förtecken. Det finns samma stöd i folkflertalet för ett rättvisare samhälle som på 1930-talet. Utan folkets medverkan i samhällsbygget i stället för centralstyrd höger mittpolitik fortsätter klyftorna att öka. Den demokratiska socialismen är det smörjmedel som behövs för att upprätta ett hållbart samhällsbygge anpassat till 2000-talets IT samhälle.