Det var en intressant krönika där Stefan Pettersson skrev om styrelsearvoden.
Förr i tiden var det aldrig tal om några arvoden om man engagerade sig i någon idrottsklubb eller fackförening, utan det var helt ideellt arbete. Det finns ju även i dag många eldsjälar inom idrotten, medan politiker som redan har höga löner utnyttjar sina kontakter för att sitta i så många styrelser som möjligt.
Jag kan ju nämna två aktuella exempel.
1. Mona Sahlin, Hon satt ju i Systembolagets styrelse och kvitterade ut 100 000 kronor om året. Hon deltog bara i tre möten av de nio senaste.Hur kan sådant tillåtas?
2. Veronica Palm (S). Hon blev invald som styrelseordförande i Rädda Barnen. Då ville hon ha 561 600 kronor i arvode, men fick nöja sig med 240 000 kronor om året. Den förra hade jobbat ideellt senaste tiden. Detta innebar att flera månadsgivare hoppade av med sina bidrag.
Tyvärr har allt för många politiker dollartecken i ögonen.