För att klara detta fick jag gå tillbaka till gamla källor. I ett protokoll från den 19 februari 1906 vid Föreningen Folkets hus, står det: ”Mötet beslutar att under året 1906 uppföra ett Folkets hus, såvida styrelsen ensam eller i förening med eventuell byggnadskommitté kan anskaffa behäftigt kapital, utan att den verksamhet Tryckeriföreningen Arbetaren har tagit till sin uppgift att bedrifa på minsta sätt tager skada”. Redan 1906 hade Folket hus-fonden lyckats att köpa en centralt belägen tomt, Englandsgatan 1 till en kostnad av 1 100 kronor.
Vid mötet beslutades också att de arbetslösa träarbetarna vid Motala Verkstad skulle få byggnaden omhand. Någon arkitekt hade man inte råd att anlita. En ingenjör och lokritare vid verkstaden, Lars Kolmodin, åtog sig att utföra ritningsarbetet. Detta kanske till en del förklarar varför byggnaden fick sin originella stil. Utan att arbetet var direkt färdigt kunde man den 7 febrauri 1907 inviga byggnaden med en offentlig utställning.
Nu känner Föreningen Folkets hus och park i Motala att det kanske är tid att sälja arbetarrörelsens gamla borg.
Gamla Folkets hus är ett kulturminnesmärke som inte bara arbetsrörelsens företrädare borde känna stolthet och glädje över att kunna bevara.
Men om det nu kommer att säljas är det bara att hoppas att den nya ägaren har känsla nog för att låta fastigheten behålla sin ursprungliga karaktär, och kanske än en gång se till att det blir liv och rörelse i det gamla aktivitetshuset.
Men nu lämnar vi Mo-tala Verkstad och går över till Folkets hus mitt i stan. En ändamålsenlig byggnad, dessutom vackert belägen och med ett ”innehåll” som kommunen borde göra till ett uppmärksammat kulturhus.
Här finns allt för att kunna möta framtidens önskemål inom teater, konst och musik och alla andra tänkbara evenemang. Men huset är svårt att driva utan en stabil ekonomi. Därför borde kommunen köpa huset, avsätta pengar till en levande kulturverksamhet och dessutom se till att få tillbaka de hyresgäster som en gång var med och finansierade verksamheten. Jag har all respekt för Motala Verkstad, men lite svårt att förstå hur arbetarrörelsens folk resonerar när man låter ett nytt projekt sätta käppar i hjulen för det man en gång med stolthet skapat.
Svik inte Christina Landoff i hennes oförtröttliga arbete att göra Folkets hus till ett mångsidigt kulturcentrum.