Det var en av de bästa insändare jag läst.
På ett lättsamt sätt förklarade Metallpensionären Carl-Gunnar Andersson historien bakom det gamla Folkets hus i Motala. Man fick verkligen en inblick hur det var i Arbetarröreslens början.
Om den initiativkraft som präglade människorna trots alla förbud och stängda dörrar som de levde med i ett mycket borgerligt Svergie.
Vi som inte var med har under många år kunnat glädja oss åt ett av landets allra vackraste Folket hus.
Nu vet vi mer om det gamla fina huset – ett hus som i dag borde kulturmärkas.
Om det inte redan är det.
Tack Carl-Gunnar Andersson.