Stadsbyggnadskontoret har låtit tre studenter på Bebyggelseantikvariskt program vid Göteborgs Universitet göra en kulturhistorisk inventering av bebyggelsen i centrala Motala.
Samtliga kvarter har gåtts igenom. Från Skolgatan i väster via centrum och hamnen till kvarteret Linden och polishuset i norr.
Byggnadsår, arkitekt, kort beskrivning och en värdering har gjorts av de flesta byggnaderna i centrum. Värderingen har gjorts tillsammans med tjänstemän från kommuner och länsstyrelsen.
Dock förbigås helt kvarteret Plåtslagaren, där Konsumtionsföreningen Ringen lät uppföra Domusvaruhuset under åren 1973-74.
Jag kan inte tolka denna totala tystnad annat än som att den byggnaden inte bedöms ha några arkitektoniska kvalitéer alls. Denna bunkerliknande byggnad, med nästan helt slutna fasader på två sidor och därmed dött gatuliv, får alltså inget omdöme alls.
Kan det sägas tydligare hur personer med sakkunskap värderar denna byggnad? Även många Motalabor har nu i fyra decennier förargat sig över hur Konsum Ringen lät riva det vackra sparbankshuset från år 1900 och övrig bebyggelse i kvarteret och ersätta det med denna låda till byggnad med platt tak.
Det paradoxala är att KF hade ett eget arkitektkontor under cirka 50 år från 1925 till 1970-talet som hade ett gott renommé. Till exempel har den sista utbyggnaden av KF:s huvudkontor vid Stadsgården i Stockholm 1974 (!), Glashuset, erhållit pris för en mycket uppmärksammad arkitektur.
Tänk om KF hade varit lika omsorgsfull i utformningen av sina varuhus i landsorten som för sitt huvudkontor i Stockholm. Då hade även kvarteret Plåtslagaren varit omnämnt i den gjorda inventeringen och kanske fått en lika hög värdering som EPA-varuhuset mitt emot Stora torget, som byggdes tio år tidigare.
Ungefär samtidigt som KF:s arkitektkontor lades ner byggdes alltså Domusvaruhuset i Motala, med känt resultat.
Det var för stadsbilden en olycka för vår stad, som vi får lida för än i dag.
Låt inte KF få upprepa detta misstag ännu en gång, nu i kvarteret Linden.