I Motala har man lyckats decentralisera stationerna vilkas antal är begränsade.
Problemen låter inte vänta på sig. Härtill kommer begränsad tömning och kontroll av mängden sopor plus intrycket att här kan vi ställa och slänga snart sagt allt...
Ett bra (läs: dåligt) exempel: Det kommer en välfylld bil med sopor inkl gamla madrasser. ”Ska man åka så här långt tar man med sig mesta möjliga. De vill ju ha det så här”.
Fler stationer strategiskt placerade jämnar ut sopmängden och minskar bilkörandet och främjar miljön.
Skräpbergen blir allt större samtidigt som återvinningsstationernas antal är oförändrade. Det här är ett kommunansvar och inget annat.
Jag vill dela ut ett citronpris. Placering och skapade följdproblem med återvinningsstationerna.