Vi är en familj som bor i Brunnsvik. Vi är en väldigt ”jurkär” familj och därefter alltid haft ”jur” i huset. För tillfället har vi tre jämthundar och tre katter. Vi bor i ett normalt stort hus där vi har en stor tomt på baksidan där våra ”jur” kan leka fritt och skoja med varandra. Och alla som har eller har haft hundar vet att de inte alltid kommer överens med varandra vilket givetvis leder till en del högljudda lekar. Hundar gillar heller inte alltid främmande folk vilket också leder till skall. Detta försöker vi givetvis tysta ner fortast möjligt, men hundar har ju även de egna viljor vilket gör att de inte alltid blir knäpptyst på sekunden.
Till problemet: För nio år sedan fick vårt första brev i brevlådan. Anonymt. Jag citerar några delar av brevet:
”Nu är väl det för faen på tiden att inse Att ni har Grannar. Alla är inte så J**la Glada i HUNDSKALL. Se till att få tyst på Fanskapet.”
Jag vet inte hur länge ”Fanskapet” hade skällt innan hen bestämde sig för att ta sig tid att skriva det här brevet. Förmodligen en till två minuter.
Detta hände alltså för nio år sedan. Nyligen var det alltså dags för ännu ett anonymt brev. Jag citerar:
”I Källmo finns ledia hus. Ta era livsfarlia kräk o flytta hela j***a Jurparken dit. Då slipper vi höra er hela tiden. Det finns folk som äcklas av ER och ERA SKÄLLANE Hundar som aldrig är tysta.”
Är det så här det ska gå till i ett civiliserat sam-hälle? Tror man att problem kan lösas i form av trakasserier?
Jag har en bättre lösning. Kontakta oss eller kom hem till oss så kan vi diskutera om det i stället. Eller om det är så att du upplever att våra hundar är ”livsfarlia” så kommer jag gärna över till dig så kan vi diskutera problemet, trivs du inte med det alternativet heller så får du gärna ringa oss. Ring anonymt om du vill. Dialog mellan varandra kan vara ett första steg så du med kan trivas i detta villaområde.