Tack Fagrell för dina väl valda och sakligt underbyggda ord. Här ett exempel i vardagslivet:
Jag står framför charkdisken för att köpa pålägg. Framför mig står en till åren kommen kvinna och kan inte bestämma sig. Hon letar efter billigaste pålägget. Nu ska hon gå iväg tomhänt. Jag ber henne vänta. Jag väljer två hekto av ett bra pålägg som jag lämnar över till henne. Efter en stunds övertalning tar hon emot detta och tårögd får jag en kram – allt i diskret form. Jag mår bra och hon är tacksam och överraskad.
Löpande skatteavdrag är en simpel form att vinna röster. Samtidigt får politikern mer i sin plånbok. Man är sig själv närmast. Det är lätt att genomskåda denna verksamhet!
I slutändan finns alla dessa människor som sedan generationer byggt upp Sverige som sedan länge tittar i sin tunna plånbok och kämpar med utslitna kroppar och nöjer sig med gröt och mjölk, en skvätt kaffe, ett rum och kök och ett svart plåttak utanför fönstret. Jag har flera exempel på nära håll.
Här finns verkligen plats för uttrycket “Otack är världens lön”. Om det är någon grupp i samhället som borde känna politikerförakt så är det mängder av pensionärer. Detta förvärras av deras uthållighet och tysta framtoning. Man inger ingen respekt!