Det är lätt för människor som har ett liv utan smärta att säga sitt om rubrikerna där läkare skriver ut beroendeframkallande smärtstillande medel.
Försök leva med en konstant smärta i hela din kropp, varje dag, varje timme.
Jag är 37 år och har två barn, en permanent smärta i lederna i min kropp sedan jag fick Crohns sjukdem för tre år sedan.
Jag går upp på nätterna och badar varmt i timmar i livet utan mediciner. Jag går på massage, akupunktur och äter rätt. Jag gör allt jag kan. Jag slår upp ögonen. Kroppen orkar inte längre. I kväll orkar jag inte ens läsa sagor för min 5-åring eller ställa upp och ta hand om hemmet. Jag är så trött och smärtpåverkad utan medicin. Jag måste orka en dag till. Det går inte leva såhär, och läkarna vet det.
Min 5-åring saknar sin pappa att leka med. Att se alla omkring när man bleknar bort. Inte för att jag blivit sjuk, utan för att krafterna finns inte till dem utan medicin.
Jag kämpade konstant utan smärtstillande första åren. Allting föll! Sedan vände allting när jag fick utskrivet Tramadol.
På smärtenheten ville de sedan prova ut Tramadol till Saroten. I övergången genomled jag fysisk och psykisk smärta och var nära att förlorade arbetet! Och Saroten fungerade inte.
Kom lev mitt liv för en vecka!
Att få ha kvar vår medicin, våra liv. Vad det betyder.
Jag lever, alltså finns jag.