Hårdare straff för våldtäkt förs ibland fram som en lösning på problemet. Visserligen fördömer alla våldtäkt generellt, men så fort det handlar om ett riktigt fall med verkliga människor så kommer förbehållen: Hen skulle väl inte göra så och behöver ju inte våldta? Och vilka hade den utsatta haft sex med innan, hur var hen klädd, berusningsgraden?
Ofta är förövaren bekant med offret och har en massa kompisar som ”ställer upp” när anmälan kommer.
I dag leder väldigt få anmälningar till fällande dom, och om vi räknar med ett högt mörkertal så blir det ännu ovanligare att en våldtäktsförövare döms. Hur hjälper hårdare straff mot det, och hur skulle en skärpning påverka anhörigas eller vänners reaktioner? Och om straffen faktiskt skulle hjälpa för den lilla del som faktiskt döms (vilket inte heller är säkert) hur motverkar vi alla andra våldtäkter?
Svaret blir att gå från att debattera straff till att arbeta förebyggande. Och i stället för att ge tips till den som riskerar att utsättas så måste vi vända blicken mot våldtäktsförövarna: varför våldtar de? Hur förändrar vi vår kultur där offer skuldbeläggs och förövare ursäktas? Våldtäkter måste stoppas innan de sker, och det har straffen och domstolarna väldigt litet inflytande på.