Hans Elf skräms uppenbarligen av detta och tolkar det som att jag skulle förespråka ett radikalt systemskifte. Så är givetvis inte fallet.
Vår svenska modell är både robust och väl förankrat i våra värderingar. Det gäller också för mig personligen. Men att värdesätta frivilligt engagemang är inte detsamma som att vilja slå sönder en stark, skattefinansierad vård- och omsorg. Det jag framfört är att det också bör finnas utrymme för det frivilliga engagemang som ofta finns hos oss som medborgare och som medmänniskor. Det som en gång var grunden för de folkrörelser som bidragit till den samhällsmodell vi i dag har. Italien är ingen förebild för oss men har ingredienser i sitt samhällsbygge som vi trängt undan, kanske lite väl långt.
Min poäng är att det kunde vara en styrka att fånga upp och förena det offentliga samhällets ansvar med de värden som därutöver kan tillföras av enskilda och grupper som drivs av ett ideellt patos. Ett under senare tid uppmärksammat exempel på detta är organisationen Missing people. I den sociala sektorn finns företeelser som Bris och Tjejjouren, ideellt drivna krafter som inte minst lockar unga människor. Andra näraliggande exempel är kyrkornas Ria-verksamhet.
Jag har svårt att se hur detta kan tolkas som uttryck för ett ”systemskifte” eller en önskan att ersätta poffessionell personal inom vård och omsorg med frivilliga. Att låta det bästa ur olika världar förenas med olika kompletterande inslag kan dock vara både spännande och nyskapande. Så varför inte vara lite öppen och våga?