Svar på "Gråsossen sköter jobbet", 5/4.
Nej, jag är absolut inte ense med Leif Cederqvist och den politik han torgför.
Skälet varför grundas på tillståndet i välfärdssektorn där låga löner och omänskliga arbetsförhållanden är en frukt av Metalls och andra varuproducerande fackförbunds envisa vilja att slå vakt om sina privilegier.
Sjuksköterskor och undersköterskor är absolut inte några pigor åt vårdbehövande metallarbetare! Blotta tanken på att, först skall den varuproducerande sektorn få del av löneutrymmet, sedan kan resten fördelas till den, enligt ett idiotiskt uttalande, ”tärande sektorn” få dela på resten. Det är ju naturligtvis alldeles åt helvete!
Utan välfärdssektorn skulle metallare och andra som anser sig ha företräde till tårtbitarna inte ha en chans. Ändå resulterar deras politik i privatiseringar både i verksamhetsledet och i personalförsörjningsledet.
Naturligtvis är båda dessa ogräs resultatet av en galen lönepolitik. Man berömmer sig av att ha satt ”märket” efter avslutade löneförhandlingar. Vilket ”märke”? Återigen ett utslag av samma mentalitet att välfärdssektorn är den varuproducerande sektorns pigor och drängar. Ja jag är inte bara arg, jag är fly förb... över sådana översittarfasoner!
Gråsossarnas återkomst?! Nomenklaturans tid! Så skulle man också kunna beskriva vår samtid. De gamla klasserna som vi känner dem har utökats med den härskande politiska klassen enligt Milovan Djilas beskrivning i sin bok ”Den nya klassen”. Visserligen skriver han att boken är en vidräkning med det kommunistiska systemet men jag hävdar att nomenklaturan är partilös och har lika stor hemortsrätt inom den socialdemokratiska korporationen. Det nuvarande sättet att fördela löneutrymme är i grunden felaktigt. Finns det ett utrymme till förbättringar måste detta utrymme först fördelas till behoven inom välfärdssektorn. Först därefter finns utrymme för privat konsumtion. Det är sund ekonomi!
Gunnar Johansson