Varför blev tv-serierna om fröken Friman så populära?
Det finns flera skäl till att serierna om fröken Friman gick rakt in i svenska folkets hjärtan. Först och främst var skådespelarna kring Svenska hem så ovanligt skickliga med Sissela Kyle i spetsen. De hade alla olika roller som förändrades under dramats gång. En var gift med småbarn (Frida Hallgren) och skilde sig till slut.
Två andra (Maria Kulle och Lena T Hansson) gifte sig i slutet med respektive en trygg och blyg lantbrukare och en rik direktör, som till en början misstänktes för att vara en skurk. Ytterligare en var lesbisk (Sofia Ledarp) och fröken Friman själv hade en olycklig kärlek i första avsnittet och slutade som ensamstående mor till en adoptivson. Två konkurrenter om kooperationen spelades av paret Ulla Skoog och Allan Svensson som riktigt listiga och roliga infiltratörer och maktpersoner. Ett lyckat persongalleri med andra ord och ett bra manus med många dramatiska vändpunkter av Pernilla Oljelund.
En annan anledning till succén var den dramatiska (kvinno)historiska bakgrunden till serien i början på 1900-talet. Där fanns ett kämpande kvinnokollektiv, Svenska hem, i den kvinnliga kooperationen som stred för bättre matvaror. Där var också Kvinnornas fackförbund, som ville engagera alla de kvinnliga arbetarna i början på seklet för att de manliga facken inte tog hänsyn till kvinnorna. Dessutom fanns rösträttsrörelsen (LKPR), som var en stor folkrörelse från 1902 fram till 1921, då allmän rösträtt i Sverige genomfördes sist i Norden.
Där fanns även prostitutionen som var laglig fram till 1918, då den kriminaliserades genom insatser från läkare och kvinnliga NGO-grupper. Början på storstrejken skildrades, en strejk som till slut efter lockouter omfattade de flesta arbetare 1909, medan familjerna ställde upp och led nöd. Barnarbetet förekom också, trots att det för mindre barn förbjöds redan på 1800-talet, men praktiserades på många arbetsplatser. Allt detta medförde att kvinnosolidariteten sviktade ibland, men ändå överlevde ekonomiska kriser och sjukdomar. Den svenska kvinnorörelsen fick spela en huvudroll i tv-serierna om fröken Friman.
Det är lätt att se de stridande kvinnogrupperna mot det manliga motståndet, men också klassmotsättningarna som var tydligare för hundra år sedan än nu. Allt detta skildrades på ett trovärdigt vetenskapligt sätt utan att göra våld på den historiska bakgrunden.
Det blev en lyckad kombination av populärhistoria och vetenskap i serierna om fröken Friman. En kombination som också har sin bakgrund i att Sissela Kyles mamma var Nordens första professor i kvinnohistoria vid Göteborgs universitet och en hyllad föreläsare och folkbildare.
Renée Frangeur
docent emerita i genushistoria och fredsaktivist