13 sägs bringa otur.
Jag vet inte, jag har alltid gillat 13.
Av flera skäl.
Framförallt kanske för att många andra avskyr talet som pesten.
När den där förhatliga fredagen infinner sig ska man akta sig för en massa saker.
Inte gå under stegar.
Spotta tre gånger om en svart katt springer över vägen.
Inte lägga nycklar på bordet.
Tusen års olycka väntar om man inte följer dessa oskrivna regler
Trams, tycker en del.
Allvar, anser vissa.
Andra siffror omges istället av positiva vibbar.
21 är en sådan.
Oslagbar, hävdas det.
Peter Forsberg var, i sina glansdagar, oslagbar.
Det kan jag hålla med om.
Söker du på Foppa på nätet (Wikipedia) får du fram följande:
Säsongen 2002/03 gjorde Peter Forsberg sin bästa NHL-säsong, enligt många bedömare.
Han snickrade då till 29 mål och 77 assists, sammanlagt 106 poäng.
Det räckte för att han, som förste nordbo, skulle vinna NHL:s poängliga och dessutom plus/minus-ligan.
Han belönades med poängligetrofén Art Ross Trophy men också Hart Memorial Trophy som går till ligans mest värdefulla spelare.
Foppa vann två OS-guld,1994 och 2006, två VM-guld, 1992 och 1998, och två Stanley Cup, 1996 och 2001.
Oslagbart?
Nästan.
Ironiskt nog har Forsberg ingen inteckning i den svenska SM-bucklan.
Oslagbart det också - fast på ett omvänt sätt?
Kanske.
Foppa spelade alltid med tröja nummer 21.
Han fick många barn och ungdomar att göra detsamma.
Runt om i hela världen.
Oslagbart även det, anser säkert många.