Förra veckan var jag på ett jobb på Ekön i Motala. Där hade man startat upp någonting som heter Sportis sommarklubb. Det var till för barnen och ungdomarna. Där hade de möjlighet att under en veckas tid få testa olika idrotter, leka och chilla allt under uppsikt av unga ledare som tidigare jobbat på Ekön.
Jag hade haft mycket att göra den dagen och hade ägnat ett par timmar på en golfbana i en stekande sol utan vare sig vatten att dricka eller något att äta. Jag fick åka direkt från golfbanan till Ekön och var helt dränerad på energi. Det enda jag funderade på var varför jag inte hade stannat till och köpt en vatten i alla fall. När jag klivit ut ur bilen för att gå fram till sommarklubben kommer det fram en liten tjej på drygt fem år och undrar vem jag är. Jag säger att jag kommer från tidningen och ska intervjua några ledare och kanske något barn. Sedan efter jag sagt springer hon i väg skrattandes. Jag intervjuar ledaren och hela tiden får man nyfikna frågor om vem man är och vad man gör där. Efter jag hade intervjuat ledaren började jag prata med en flicka som var drygt tio år, hon berättade för mig att den här veckan med Sportis sommarklubb var den bästa i hennes liv, när jag sedan gick runt och frågade flera barn visade sig att det var flera barn som höll med.
Det var något som gjorde mig verkligen glad, att se dessa barn vara så glada det fyllde mig med energi för flera dagar. Precis som barnen kommer jag nog prata om Sportis sommarklubb på Ekön i höst när mina skolkamrater frågar mig vad jag gjorde i sommar. Då ska jag berätta om den bästa veckan i en tioårig flickas liv.