Oftast är det fråga om ganska trevliga möten.
De flesta bleknar genom åren, men jag har några från förra sommaren och hösten i färskt minne.
Jag fick vara med när hästen Wille fick vassa kanter på sina tänder bortslipade av hästtandvårdaren Lars-Göran Gustafsson.
En småregnig tisdagskväll fick jag åka på grissafari i Kalvsjö tillsammans med ett 80-tal personer, barn och deras föräldrar. Glada grisar livar upp gråa tisdagar.
Marsvinets dag var det någon gång i höstas och jag fick förmånen att träffa marsvinet Charlie som var så söt att jag nästan ville ta med honom hem.
En helg var ett av uppdragen att bevaka Skäggmesens dag. Guidad tur inne bland vassen. Med lite hjälp från guiden som spelade upp skäggmesens läte lärde vi oss att känna igen det. Bara vi i gruppen visste vad vi skulle lyssna efter så hörde vi dem. Och sen såg vi dem. Första och enda gången hittills som jag mött skäggmesar.
Sen finns det ju mindre trevliga djurmöten. Getter som stångats. Och under åren i Jämtland var myggor ibland ilskna följeslagare ute på jobb.
Senaste veckorna har jag haft ett par närgångna kontakter med djur på väg till kommunkontoret. På Poppelgatan har det varit laglöst land. Har man inte passat sig har man blivit anfallen.
Första gången var jag inte alls beredd. Visst hörde jag måsskrik. Men när en mås kom bakifrån, störtdök och körde fast klorna i håret på mig så blev jag både paff och lite skrämd. Sen har det varit några anfall på väg till eller från kommunhuset. Ibland så närgångna att jag fått freda mig med de kommunala handlingar jag varit och hämtat ut.
Nu verkar de ha gett sig. Ungarna går lite vind för våg på gräsmattorna.
Kanske måsföräldrarna ruvar fram en ny omgång ungar. Och laddar för nya anfall.