En mening som inte riktigt rimmar med vår tids ständiga strävan efter att förstå precis allt. Kunskapen finns en smartphone bort och internet är vår ständiga, oändliga informationskälla. Finns det något att undra över finns garanterat ett svar att hitta.
Men meningen från Ismail handlade inte om att ta reda på en krokodils tryck i käkarna eller när Falklandskriget tog slut. Det handlade om våra ivriga försök att förstå våra medmänniskor. Främlingsfientlighet förklaras ofta med oro och att det grundar sig i något främmande som vi inte förstår. Jag är övertygad om att lära sig av andra människor är en nyckel till ökad acceptans. Men jag tror också att man behöver lägga sig platt och förstå att man inte kommer att förstå.
Hur ska jag, från ett lugnt villaområde i ett litet samhälle, kunna förstå hur det är att vara uppväxt i ett land konstant i gungning av krig och förtryck? Hur ska jag, som fick ta del av en fungerande skola, kunna sätta mig in i hur det är att som sjuåring behöva jobba på ett stort risfält för att min familj ska överleva? Då är det omöjligt att sätta sig in i en annans liv. Det gäller samma sak om jag skulle försöka begripa hur det är att växa upp i myllrets Hong Kong eller med en förälder som är alkoholist. Då är den största acceptansen du kan ge en annan människa den att du själv inser att det är omöjligt att förstå. Lyssna, lär, tänk efter. Men tro inte att du förstår.
Vi har vår uppfostran härifrån. Våra erfarenheter som gör att vi ser världen på vårt sätt. Det handlar inte om att acceptera allt bara för att man kanske inte förstår. Men det gäller att titta sig själv i spegeln. Värdera sina egna tankar och fundera på vilka erfarenheter de kommer ifrån. För det är med dem i bagaget som vi försöker tolka omvärlden. Och det vi har är inte vad alla andra har.
Nu kanske du inte förstår vad jag vill med de här funderingarna. Men det gör som sagt ingenting.