Jag har alltid gillat tidningar. Under många år prenumererade jag på Kamratposten och Okej, den ena hos mamma och den andra hos pappa.
När jag blev lite äldre köpte jag mest lösnummer av så kallade tjejtidningar. Frida och Mitt Livs Novell bläddrade jag en del i, men flitigast förekommande var Vecko-Revyn.
Nyligen hittade jag några gamla nummer i en kartong och tja, vi kan väl säga att det har hänt en hel del sedan dess.
Ta bara priset. Januarinumret 1992 kostade 19 kronor, vilket kan jämföras med nära 50-lappen i dag.
Innehållet var spretigt och kanske inte helt passande för en fjortis, men jag älskade det.
Framsidan pryddes av 30 leende blondiner och brunetter samt rubriken "Välj Fröken Sverige 92".
Inne i tidningen varvades kändisskvaller, modebilder och listor över Hollywoodhunkar med reportage om karaoke och Kennedymordet.
Tre sidor "Hälsoextra: Vinterns överlevnadsguide" följdes av artikeln "Sjukhusbanta. Minus 4 kilo/vecka!". Därefter kom ett uppslag om billiga skidresor och, lite oväntat, "Sticka din egen lusekofta".
Och så ska vi inte glömma sexspalt, horoskop, mängder med cigarettreklam och skumma annonser om dejtinglinjer och au pair-jobb.
Förvirrande var ordet. Kanske var det därför som personlighetstesterna var så populära. I det här numret hette det "90-talets nya tjejer – vem av dem är du?". Det var bara att välja mellan Miljö-Mia, Coola Carina, Pia Poet, Klubb-kidset, Hip hop-Hanna och Familjeflickan Filippa.
Det gamla blyertskrysset på sidan vittnar om att jag blev den sistnämnda.
Efter att ha gjort testet igen kan jag konstatera att tjejtidningarna må ha utvecklats men att min personlighet fortfarande är densamma.