Med ett litet bidrag hjälps alla åt att göra varandra uppdaterade och allmänbildade. Ett aktuellt, synkroniserat samhälle. Låter rätt bra, faktiskt. Att idén om en neutral nyhetsportal med folkbildningsambitioner blivit journalistikens heliga graal är allt annat än förvånande.
I den verkliga verkligheten, där idéer förvandlas till handling, blir det tyvärr bländande tydligt att ingen riktigt vet hur den här mäktiga kraften ska nyttjas. När SVT översätter filosofin till tusentals finska dokumentärer om sälar försvinner all relevans. Likaså när SR väljer att spela brusig opera i timmar för befolkningens dumma, obildade öron. Det känns liksom inte riktigt som det Sverige behöver, vilket är självaste kärnan i Public Service. Kunskapsförtryck, någon? Kanske har vi förmågan att ibland själva veta vad vi behöver. Kanske.
En sak vore om jag hade varit ensam med mina tankar. Usch, bara ännu en anarkist. Men faktum är att inte ens staten kan ta det haltande projektet på allvar. Enlig lag måste alla med en TV-mottagare betala den avgift som finansierar Public Service. Ett belopp som bestäms av riksdagen. Enligt lag. Numera är hjälmtvånget för unga cyklister respektingivande i jämförelse. Det som i ett kraftigt slag krossade alla illusioner om syfte och strategi var Radiotjänsts reklamer: "Tack för att du betalat din TV-avgift". Bland de många brott som folk på daglig basis undviker att begå är det TV-avgiften som uppmärksammas. Jag hade föredragit att bli tackad för de 22 år jag lyckats undvika att bli landsförrädare, eller mördare. För mig står den här reklamserien för en stat som desperat vädjar till sitt land att upprätthålla ett från början värdelöst system.