I min bekantskapskrets har ordet konstigt använts flitigt under sommaren. Men jag börjar allt mer bli fundersam på om ordet är fel använt vid många av tillfällena. För det mesta som har varit konstigt är efter tanke inte särskilt konstigt.
Att det på Italiens hotellfrukostar är betydligt större fokus på bakelser och sötsaker än riktiga mackor – det är ju lite konstigt.
Och att så många inte kan engelska där nere – konstigt, väl?
Ofta har jag fått ändra mig till att säga att det är annorlunda mot vad jag är van vid. Då kan jag i och för sig säga att det är konstigt i förhållande till min verklighetsbild.
Men det dyker upp konstigheter även när jag befinner mig på golfbanan. Alla som spelat vet, och många som inte gör det har nog hört om det. Golf tar fram känslor som inget annat kan på samma sätt. Frustration och ilska, men framförallt förundran. Det är så konstigt när man missar till höger. Det är lika underligt när bollarna helt plötsligt flyger åt andra hållet. Trots att det under de senaste 15 åren alltid har varit så. Det konstiga är här egentligen det normala. Men vi vill inte att det ska vara så, vi vill inte acceptera att vår spelnivå svajar som ett stressat EKG. Vi vill ha en annan normalitet. Inte det där konstiga.
Så nu är frågan hur jag ska ställa mig till mitt användande av ordet konstig. Det måste i alla fall bli allt mer sällan. För det är ju konstigt om något konstigt händer så pass ofta. Då kan det ju inte vara konstigt längre.
Samtidigt har jag under sommaren njutit av mycket konstigt. För det är så man lär sig om världen. Att se det annorlunda vidgar vyer och ökar förståelse. Jag måste nog bara bli ännu mer eftertänksam när det konstiga kommer i min väg.