Skiner solen, måntro?
Säkert några moln som glider omkring långt däruppe.
Kanske några som släpper ifrån sig lite vatten då och då, vem vet.
Vilken temperatur är det i havet?
Förhoppningsvis sådär lagom för att kroppen inte ska drabbas av en lätt chock när det är dags för ett dopp.
Av erfarenhet vet jag att Atlanten i december kan vara som Vättern i juli, fasansfull kall och motbjudande.
Hotellet?
Hur är det?
Säkert blir vi välkomnade av vänlig personal som vill ta hand om oss på bästa tänkbara sätt.
Rummen?
Stora eller små?
Utsikten?
Noll eller helt bedårande?
Övriga gäster?
Är det sådana som knallar upp tidigt i ottan för att paxa en solsäng vid poolen?
Helst i bästa position för att ha solen i nyllet resten av dagen.
Det är rätt komiskt att betrakta den här sortens skådespel, för att inte tala om de diskussioner som kan uppstå om det hettar till vid bassängkanten.
Verbala boxningsmatcher mellan två kombattanter som inte talar samma språk, men som ändå gör sitt bästa för att överrösta varandra.
Underhållning under tiden som frukosten avsmakas två balkonger upp, det är vad det är.
Omgivningarna?
Finns det något spännande att utforska?
Är utbudet av restauranger, butiker och annat precis så turistiskt som det brukar vara?
Ska vi söka oss länge bort, till mer orörda marker och lära känna det äkta öfolket?
Massor av frågor radas upp inför en resa till annan del av världen.
Kanske bäst att göra som vanligt.
Inte planera för mycket.
Inte ha för höga förväntningar.
Bara ta det som det kommer, liksom.
Luta sig tillbaka och inte bry sig.
Det brukar bli bäst då.