Glöm Kleerup, Lisa Nilsson och Ison & Fille. Den riktiga juvelen i TV4:s ”Så mycket bättre” är väl ändå Sven-Bertil Taube?
Han må vara lite darrig, men när det kommer till gentlemannatakter är han stadig som en klippa.
Och en udda fågel.
Utrotningshotad, till och med.
För om det är någonstans det är dålig återväxt så är det bland dessa väluppfostrade herrar (och damer, för de finns ju också).
Jag tänker inte i första hand på människor som håller upp dörren, hjälper till med barnvagnar på bussen eller erbjuder sin sittplats på tåget.
Det är en del av det, men kanske mest allmänt hyfs.
Gentlemannen är mer än så.
Korrekt, sansad, taktfull och behaglig.
Han kan föra sig i alla sammanhang, är ett socialt geni och småpratets mästare. Artigt uppmärksam på sitt sällskap, aldrig sliskig.
Språket är förfinat och han använder gärna ord som ”förtjusande” och ”ljuvlig” när han tar till orda vid precis rätt tillfälle.
På kvällen går han och ”knyter sig” och skulle han vakna på natten är det för att ”kasta vatten”.
I sociala sammanhang blir han aldrig stökig, möjligtvis ”salongsberusad”.
Skulle han slå i en tå och tappa fattningen utbrister han ”attans” eller ”tusan också”.
Välklädd brukar han också vara. Gärna blazer och kanske en scarf vid halsen.
Gentlemannen är som en fläkt från en tid som flytt.
En uppfriskande sådan.
I synnerhet när någon bufflar sig fram i kön på Östenssons, skyndar sig att trycka på hissknappen för att slippa sällskap eller bara babblar på om sig själv.
Kanske är det tid att ta till vara på gentlemannen innan det är försent. För att det är så mycket bättre än alternativet.