Samtidigt gör vi oss så oerhört sårbara eftersom det där som inte får hända faktiskt händer ibland.
Jag gör det.
Du gör det säkert.
Vi lägger in telefonnummer, e-postadresser, inloggningsuppgifter, koder, kom-ihåg-listor, bilder och allt annat i våra små smarta telefoner.
Och alla appar som vi har där. Som ständigt är öppna för att vi glömt bort vad vi hade för användarnamn och lösenord.
Kort och gott. Vi hänger upp hela våra liv på en skör telefon.
Och sen händer det där som inte får hända. Telefonen hamnar i toaletten. Eller i asfalten. Eller slutar fungera.
I mitt fall var det fråga om att den skulle in på service. Det hade kommit in skit innanför linsen så att det blev skuggor om jag fotograferade mot ljus bakgrund.
Den skulle lämnas in. Skickas till verkstad. Garantin gällde. Det skulle inte kosta något alls.
För säkerhets skull säkerhetskopierade jag adressboken enligt telefonens egna inbyggda instruktioner. Lagrade den på det stora företagets moln-tjänst. Hej och hå, vad duktig och förberedd jag kände mig när jag stegade in på det stora telebolagets lilla butik.
Jag fick ett kvitto och fick hanka mig fram med en stenålderstelefon i en vecka tills det kom ett sms om att jag kunde komma och hämta min saknade och nu reparerade telefon.
Och den var som ny. Utanpå ska tilläggas. Och inte kostade det något.
Men det var sen jag insåg att det hade hänt. Det där som inte skulle få hända.
När telefonen ändå varit inne på service så hade de passat på att uppgradera självaste programvaran. Så all information var borta. Puts väck.
Men jag var lugn. Jag hade ju säkerhetskopierat. Och det var bara att trycka på en knapp för att hämta säkerhetskopierad data.
Men där hände det.
Säkerhetskopieringen hade skett i en annan version som nu inte var kompatibel med den nya uppgraderade programvaran. Sorry, sa telefonen. Inget kan hämtas.
Det som inte kunde hända hade just hänt.